Playstation 2 SCPH-77003

Aldrig trodde jag att jag aktivt skulle jaga en slim-variant av Playstation 2, än mindre utöka samlingen med en. Men nu står vi här, med både en aning lättare (och mer skrikande) revision av Sonys andrafödde och som många anser vara den största trimningen av en konsol någonsin. För med borttagningen av hårddisk-dockan och utflytten av nätaggregatet försvann en hel del fett och i jämförelse med senare Slim-modeller, så står nog denna som den mest nedklippta i förhållande till sitt original. Men med det också en rätt rejäl designförändring.

Pretty in pink.

Borta är de räfflade sidorna, de stilistiska initialerna och den vridbara loggan på fronten av skivsläden. Detta ger såklart en mindre konsol, och medan en rundad kant nu går ut med sidan där dess mer fyrkantiga föregångare en gång trevat, behålls visserligen designsspråket, men mycket av dess karaktär är borta. Det är delvis därför just Slim-varianten inte skrivits upp på önskelistan hos mig och trots ett antal limiterade utgåvor, inget som min barndoms-slim (som för övrigt gett mig adrenalinskjutsar i sotsvarta Corvetter och introduktionen till den coolaste BMW:n någonsin, samt fått mina föräldrar att kvida då jag och syrran fullständigt ägt scenen i allehanda Singstar) fått sällskap av.

 
Men så slog det mig att en ganska skrikande färgsättning existerar, en som jag känt till under alla dessa år och till och med något som den ännu yngre och fattigare Andreas en gång trånade efter. Men på den tiden hade man knappt något över efter att man lagt den veckoliga Selma Lagerlöf (numer Astrid Lindgren) på godis. Det var knappt att man hade disciplinen att spara upp till begagnade spel, så en konsol var helt enkelt inte ens på kartan.

Så den rosa PS2:an fick kliva vidare. Den som till en början inte ens marknadsfördes som en konsol, utan snarare som ett fashionabelt tillbehör, fick vara. Ja, du hörde rätt; när den visades upp talades det om den som mer av ett tillbehör och ett komplement till en speciell livsstil, än en konsol. Samt användes som medel för att inte kanske locka in flera tjejer (även om den säkerligen gjorde det också) i spelvärlden, men uppmärksamma att den demografin minsann också hade lika flinka snabbare-än-sin-egen-skugga fingrar som pojkarna och kvarteret. Personligen ger jag mig inte in i den diskussionen om jag inte måste utan hävdar att du kan uppskatta spel oavsett om du är dude- eller dudett eller allt däremellan. Men kan samtidigt inte låta bli att dra på smilbanden i just detta fall.

Utannonserad och lanserad med prislapp på runt 2500 kronor strax innan PS3:an gjorde sitt intåg, hamnar denna mitt i 00-talets sockersöta bomullstillvaro. Vi hade allt ifrån rosa Barbies, radios och mobiltelefoner (med obligatoriska påklistrade ädelstenar), till albumomslag till lurviga fronter på anteckningsböcker och toppen av pennor. Så varför inte en spelkonsol… förlåt, ’accessoar’. För trots allt, i linje med eran var den verkligen "(…)  funky, fresh, and fashionable, (…) with a fun new twist.", som Sony uttryckte sig.

She's soo preeee-dy! Den är så iögonfallande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Intensiteten är lite vad jag misstänker att "Automotive" SCPH-3000-versionerna känns att titta på (även om de är lackade annorlunda.

I mina ögon, och det som legitimerat dess plats i samlingen, är det just färgen. Rosa är ballt. Det syns. Det är fräckt. Sött. Och att se denna med egna ögon är lika intensivt som Hampster Dance, Caramelldansen och Rosa Helikopter på samma gång. Sedan hjälper det ju också att kompletta enheter (som med kontroller, minneskort, konsol och låda) kan dra upp emot femtusen på Ebay givet solens position den dagen (högsta jag hittade nyligen var hiskeliga 8000 kronor). Så redan här har jag ”tjänat” på det i och med att jag fick hem min för i runda slängar 2500 kronor.

Oftast är det då den amerikanska modellen som betingar en hel del, eller åtminstone är den vanligast förekommande framför den europeiska. Och skillnaden mellan amerikanska och europeiska ligger i region (till skillnad från den första, som bar inbyggt nätaggregat, är det ett externt sådant på dessa och därmed kan du komplettera med passande spänning beroende på region). Speaking of region…  det som kan bli aningen klämmande är om jag vill stoppa in en NTSC-skiva i den, då dessa nämligen är regionslåsta. Men fram till och med PS3 var det allmän kännedom, så det är egentligen inget att skriva hem om. Vad man däremot kan ta upp (och är något som jag funderat på) är paketeringen. Den ser både annorlunda ut beroende på i vilken del av världen du hittar denna och innehåller dessutom lite olika många tillbehör; amerikanska NTSC har en svart låda, där den rosa konsolen poserar tillsammans med kontrollen under vit text, medan PAL är mer åt andra hållet. En ljusrosa nyans bakom maskinen och dess två kontroller under svart text. Tycker amerikanska är mer kontrasterande och påminner mig om hallonlaktris, medan EU känns mer i linje med insidan och tilltalar mig mer (because rosa). 

Att det europeiska paketet innehåller två kontroller jämfört med det amerikanskas en tilltalar min komplett-noja och då minneskortet också finns i bilden gör den till komplett undantaget manualen.

Valet att enbart inkludera en kontroll för Amerika och inte två är bortom mig och är också därför jag ville ha tag på en PAL. Försöker nämligen i den mån jag kan få tag på två kontroller per konsol då det i min mening gör det mer komplett (samt ser bättre ut med två på en framtida displayhylla). Och då denna kom i princip komplett är det win win för min del. Ända jag var tvungen att införskaffa separat var ett minneskort, som kom ungefär samtidigt och som nu pryder den magiska grinden ovanför första spelarens kontrollkontakt.

Fick lägga till minneskortet då det inte följde med maskinen, men när denna skeppades följde denna oumbärliga, livsviktiga, (och i detta fall minst lika shockrosa) plastbit med (till skillnad från exempelvis den "normala" 50004. 

Men som sagt, bortsett från min och syrrans egna barndomsmaskin och denna så tror jag inte att samlingen kommer kompletteras med så värst många slim-konsoller, just därför att de limiterade utgåvorna inte föll mig i smaken. Men detta är bra för både plånboken och

vinden, då det finns gott om standard-varianter som en dag ska ta plats. Och när väl det kommer, så kommer det vara ytterligare en japansk. 

Playstation 4 ”20th Anniversary Edition” - CUH-1100A

 

Sent 2014

Jag sitter I mitt pojkrum, med ögonen fortfarande fastklistrade på skärmen. Jag har nyss bevittnat videon här ovan för första gången. Och har andnöd. Jag måste ha den.

Men jag har redan en PS4. En vanlig, svart, lanseringsmodell av PS4 som kommer fungera precis likadant som denna och som sedan ett halvår tjänat mig mer än väl. Jag är fortfarande student, hakar mig fram på studiebidrag, betalar en slant för mitt hemmauppehälle och även om jag inte spenderar en halv månadslön på krogen varje helg, simmar jag inte i ett guldgult hav inuti en binge lika grå som konsolen eller duschar i gröna papperslappar. Således hade jag inte 5500 kronor att lägga på denna. Istället skrev jag detta inlägg och fortsatte med livet, hopplöst trånande efter ytterligare en spelstation i min samling.

Sommaren 2023

Jag sitter i min lägenhet, med ögonen fortfarande fastklistrade på skärmen. Jag har nyss bevittnat en annons på Ebay. Och hjärnan går på högvarv.

I flera år har jag, under långa dagar och sena nätter, surfat på sagda världsvida loppmarknad och dräglat över otaliga enheter som ligger ute. De sålde självklart slut på två-röda-noll-komma-nix efter att de släppts till försäljning (egentligen ett par timmar, men det lät mer dramatiskt med det ordvalet) och redan samma vecka dök de upp på Ebay för dubbla priset. En siffra som skulle komma att öka exponentiellt (y=kx+m, någon?) i takt med varje år som passerade. Det har till och med gått så långt att vissa (visserligen fortfarande inplastade) exemplar betingar prislappar på strax över 60 000 kronor. Solklart nivåer som jag i nuläget aldrig ens skulle överväga att börja varken tänka, eller sikta, på. Lägg till tredubbelt så mycket och du har en kontantinsats. Yeah… Jag har också under perioden som förflutit sedan den där dagen 2014 gått från fattig student till aningen mindre fattig arbetare (och även om jag inte ackumulerat summan för en bindande summa för att köpa en bostadsrätt ännu) har jag, tack vare den förändringen, också börjat få en nätt samling konsoler. Men oavsett vilka som införskaffats, så har denna har alltid stått som kronjuvelen, det yttersta målet; den heliga graalen. När den införskaffas kan jag sluta samla. Då kan jag anse mig mätt.

 Men då den alltid är utom räckhåll, prissatt högre än vad en konsol; en leksak, bör kosta, har jag aldrig oroat mig för att jag en dag ska lägga suget på hyllan, logga ut från Ebay, ge upp jakten… Samtidigt har jag också känt att man kanske borde spara upp för att få tag på något som bara kommer stiga i värde, innan det blir alldeles för sent eller man sätter siktet på billigare ting. Och sedan man lyckade säkra återkommande disponibel inkomst är ju den tanken, om än fortfarande aningen skrämmande givet hur mycket flås vi pratar om, inte längre omöjlig. Utmanande. Men inte omöjlig. Med det i åtanke jobbade jag vidare, tog en övertid där övertid fanns, hoppade att vara ute varje helg och höll mig till bara ett par öl per Onsdagspub (vi kör förresten Onsdagspub på jobbet på snudd på veckobasis, det är underbart). Och helt plötsligt (jag får det att låta som det gick fort, men vi pratar månader här) så hade jag en liten summa över på kontot som man antingen kunde riva sönder i duschen, eller lägga på något.

Och det tog ju inte lång tid innan jag bestämde mig vad detta ”något” skulle vara. Nu gällde det bara att hitta en kandidat som passade mina kriterier. Då dessa är extremt limiterade och släpptes tillsammans med vissa tillbehör inkluderade (bland annat en kamera som annars såldes separat) samt i en mycket vacker box, nöjer jag mig inte med enbart konsolen. Jag ska ha rubbet komplett i ett paket. Kosta vad det kosta vill. Tja, kosta vad det kosta vill, and then some. Jag har dammsugit Tradera men där är de snudd på osynliga (tror jag sett tre under lika många år och detta var på den tiden då man inte hade alla ören i världen), men på Ebay finns det ett större lager. Visserligen i varierande skick och omfattning, men också till mer eller mindre motbjudande ockerpriser. Nu på senare månader har sökningen intensifierats till den milda grad att hela min sökhistorik bestod av slagningar på maskinen. Så pass så att ett meddelande från Amerika landande i inkorgen. Ett erbjudande om att få köpa en till aningen lägre pris. 

900 dollar. I runda slängar runt 9000 svenska smackers. Den var komplett (om än öppnad och lite skamfilad i kanterna); med både tillbehör samt inre och yttre låda. Men den skulle i så fall hela vägen från Amerika och utöver en redan kvävande prislapp tillkom däröver importkostnader. Totalt skulle den kosta mig 14 000 att få hem. Det är en hel månadslön för en del, en helvetes massa Snickers, åtta fulla tankar i dagens bensinpris, och hälften av vad jag betalade för min dator (som än idag tickar på som en klocka, thank you very much). Men fortfarande ett ”kap” i förhållande till vad andra kostar. Klicket gjorde månget mindre ont än hålet i plånboken det lämnade, men det var det värt. 

Ni kan bortse från kontrollen bredvid, den har införskaffats tidigare, men jag inte inte låta bli att inte återförena den med sin mästare.

Drygt en månad senare ligger den på sängen, med utmanande, hungrigt törstande öga, redo att öppna upp. Nu inser jag att det kan hända att minderåriga läser detta, så ska sluta med erotika-metaforerna… Men i korthet - i all sin prakt. Och även om jag inte fick ta dess oskuld i och med penetreringen av det skyddande plasthöljet, hade jag snudd på andnöd när jag öppnade upp dess svarta attachéväska. Där låg den, klädd i ”originalgrå” skrud (såklart menad att hylla Sonys förstfödde, skuren i samma färg, på dennes tjugo-årsdag), inbäddad i ett omslutande frigolit-liknande material. Efter alla dessa år. Det kändes lätt overkligt när jag inte bara såg, men också tog upp och höll den i famnen. Att dra fingrarna över dess undre del (draperad i klassiska symbolerna) och se nummerbrickan med egna ögon. Enhet 11498 utav de totala 12 300. Ingen hiskelig lågmilare, men ska sanningen fram så bryr jag mig inte om låga nummer. Bara att det är ett nummer. 

Enhet 11498/12300.

Jag sa tidigare att den även inkluderar vissa tillbehör som annars säljs separat. Dessa är främst en kamera (såklart i samma gråa nyans som resten av paketet) och ett stativ (det som ni sett på alla reklambilder men som man aldrig införskaffat själv). Det gör såklart att det hela känns mer komplett och då även kameran fortfarande är inplastad, pirrar det härligt i magen. Det känns dock som stativets fästen, som är av gummi, kan slitas rätt fort om man ska ta av det i tid och otid. Så får nog hålla fingrarna borta där. Försöka, i alla fall… Utöver det kan jag ju också försöka läsa manualerna. Alla är på japanska och då min förmåga att kommunicera på språket som talas i vad som internationellt refereras till som The Land of the Rising Sun är… aningen bristande, nöjer jag mig med att enbart titta på bilderna).

Att det dessutom är kvar och helt på japanska, tilltalar min nördighet och känsla för "autenthicity" på ett sätt jag inte kan sätta fingret på.

Egentligen skulle jag kunna sluta skriva här. Det är trots allt bortsett från det yttre skalet, ingen speciell enhet. Det är en vanlig basmodell av Playstation 4 och då den är baserad på lanseringsmodellerna, som i gamer-mun fått smeknamnet ”jetplanet” (som i att den lätt dammade igen och därmed var tvungen att jobba övertid), finns det inga förbättringar kontra en vanlig modell. Modellnumret för just denna enhet är CUH-1100A A20, vilket hintar om att den först och främst är en tidig, men också japansk, modell. Faktum är att det känns extra speciellt då Playstation (som allmänt känt) är japanskt. Och i enlighet med moderna tider sitter det också ett universellt nätaggregat i den. Således kan man enkelt köra den utan konverterare i våra svenska uttag. Trots att det både står 100 volt på konsolen och att den enbart får användas i Japan (Kalla mig Blom, local bad boy). Skämt åsido, det underlättar rejält då de sedan PS3 använder samma PSU världen över (för om man kopplar in en som är strypt till 100 volt i ett 240 volts uttag… Well, då blir det lätt svedda popcorn av den). Vidare kan man också ställa in hur man vill att X och O-knapparna ska fungera. Som standard i Japan så bekräftar man inte med X, utan med cirkeln. Och backar med tidigare nämnda underknapp. Personligen tycker jag det är lite av charmen, dock krävs det lite omställning då man är van vid motsatsen. Men för de som vill kan man ställa in så att den fungerar (i alla fall i menyerna) som ”vanligt”. Och utöver att varningstexten som man ser varje gång den startar är på japanska, kan man också ställa in systemspråket till vad som önskas. Så den går att förstå precis som en svensksåld.

 

Såklart var jag tvungen att klä den i ett passande tema även på insidan. 

Don't like change? Change. 

Möt Mr. Miyagi.

 

Känner att det är så dags att börja avrunda här. Planen är att någon gång få upp en display-hylla där jag ska ställa upp den, komplett med kontrollen, för allmän beskådan. Är jag riktigt nitisk ska jag nog specialbeställa en glaskub som får skydda den från damm. Jag kan också komplettera med den extra kontroll jag fick tag på för två år sedan, och när jag införskaffat headsetet (som kommer separat, något jag inte ännu fått tag på), kan jag se mig klar med den här setpiencen, rariteten, kronjuvelen, i samlingen.

Som jag sagt tidigare så skiljer sig kontrollen som hängde med konsolen från den som såldes separat på det viset att touch-plattan pryds av symbolerna på denna, medan den separata rockar de normala punkt-texturen. Ända nackdelen här är att den medföljande kontrollen är rätt sliten. Men den kommer nog enbart stå på display ändå.

I ögonfallande.

 

Men på frågan om den får markera slutet på samlandet – vi får väl se... 

Playstation 4 Pro "Testing Kit" - DUH-T7200AA

Plötsligt händer det, som Triss uttrycker det (även om det i det fallet är snudd på aldrig sker, men I digress). Ytterligare en dyrgrip har landat i samlingen och även om det ”bara” är ytterligare en test-enhet, är skrytfaktorn något högre. Det gäller nämligen en Playstation 4. Pro. På samma sätt som när jag kom över mitt PS2 Tool (en maskin jag trodde jag skulle få vänta en evighet, om inte mer, på) så kom jag över denna innan jag ens sett de på Ebay (i alla fall i större utsträckning).

På ytan ser den inte mycket ut för världen och är identisk med en massproducerad PS4 Pro. Det är först när man graciöst vänder på den som de externa skillnaderna framträder.

Det gäller alltså modellen med betäckning DUH-7200A, Testing Kit (for Playstation 4) och då direkt till den intressanta delen; vad skiljer sig denna från en normal, avsedd-för-att-krängas-över-disk-variant av PS4? Tja, ska sanningen fram så är jag lite osäker. Det ligger ju tämligen till såhär; dessa är ju inte avsedda för att i slutändan hamna hos gemene gamer då de tillhör tillverkaren av konsolen, i detta fall Sony. Men då studior och tillverkare går i graven eller då en konsolgeneration är till ända produktionsmässigt tenderar de att, istället för att hamna på soptippen, slinka ned i väskor tillhörande medarbetare och sedan inte allt för sällan hamna på Eaby där de auktioneras av till obscena priser. Således händer det sig också att information om dessa, tack vare ett intressedrivet community, läcker ut. Redo för oss lika intresserade att hugga in på. Dock, i detta fall, gäller det vare sig inte en studio, eller utvecklare, som gått i konkurs eller en generation som helt gått över till nästa (inte helt i alla fall), utan vi befinner oss med denna maskin i en fortfarande aktiv generation. Detta leder till att det, enligt mina efterforskningar, inte finns lika mycket info. Och då den just fortfarande är aktiv kan jag liksom inte strosa upp, knacka på dörren till Sony-huset och snällt fråga vad en maskin jag egentligen inte ska ha i handen, men ändå har i handen, innehåller. 

Det stör mig en aning att order "TEST" inte är inristat på konsolen (som vissa PS3 Slim-testenheter), inte ens printat på den. Istället är det en lapp på baksidan som antyder att mjukvaran på insidan inte alls fungerar med marknadens normala maskiner.

Men jag har grävt lite, och precis som med Playstation 3-motsvarigheterna så rör det sig snarare om skillnader i mjukvaran, än hårdvaran. Baserat på en vanlig PS4 Pro kommer denna laddad med speciellt firmwire som, utöver att kunna nästan allt som en vanlig PS4 kan göra, även har möjligheter att hålla koll på vad som körs. Och med det menar jag loggar där man kan se vart koden kraschar, inställningar för att se hur spelet beter sig med mindre RAM än vad som faktiskt finns i maskinen, hur det skulle gå om man knappt har tillräckligt mycket plats på hårddisken, etc. etc. Felsöker, med andra ord. Isolerar buggar (debugging, därifrån dessa enheter fått sitt namn) och får det att fungera innan man skickar masterdisken till godkännande och pressning för att sedan hamna på hyllorna. Följaktligen är den inte lika häftig som… säg Tool-varianten av PS3 (DECR-1000/1400A) eller DUH-D1000 (Dev-kittet för PS4 Pro, https://www.psdevwiki.com/ps4/images/9/9d/DUH-D1000AA_-_front_lateral.png), men fortfarande av minst lika hög holy grail-status som allt annat ej avsett för marknaden för en hopplös nörd som jag själv.

Så, här har vi de uppenbara skillnaderna. Extra möjligheter at testa spel/appar samt översiktlig information om systemet i fråga.

Skillnaden mellan detta och en PS3-testmaskin är att det krävs en aktiv licens för att kunna använda framför allt anslutningen till DevNet (plattform som registrerade utvecklare kan använda under utveckling av spel, bland annat förhandsuppladdingar och granskningar av Playstation Store). Som synbart är denna utgången (och ingenting jag direkt kan fråga om en förnyelse på).

Kanske tycks lite skralt att redan ha kommit till sista stycket och avslutet givet maskins relevans, men då jag, som tidigare sagt, inte har alltför mycket info om denna (för att det inte finns så mycket info om denna), känner jag att vidare babbel bara skulle bli bukfylla. På frågan om vad jag ska ha denna till och vad jag ska göra med den är svaret detsamma som tidigare; njuta av det faktum att jag innehar något synnerligen exklusivt, ibland koppla upp och stirra på det lätt skiljande gränssnittet eller, när jag har plats, ställa upp de i det där utställningsskåpet jag pratat om i tid och otid. 

x

Playstation 4 20th Anniversary Controller

Kanske kan kännas lite snålt att slänga upp ett helt inlägg centrerat kring en, givet vad det annars bloggas om här (wow, när hörde jag det uttrycket senast), rätt enkel mojäng – en simpel handkontroll. Men efter att ha slängt ett rätt ordentligt ögonkast i den mentala spegeln som är mina konstanta funderingar på vad jag ska skriva härnäst och hur det ska framföras, insåg jag att jag på sistone loggat ungefär lika många skrivartimmar som gånger jag faktiskt tagit initiativet att omsätta sagda idéer till print. Och då jag också omsatt lite gröna papperslappar på Tradera, har två nya tillskott tillkommit i samlingen. Det andra kommer få sitt eget inlägg (som också kommer vara lite mer utförligare än detta babblade) inom kort, men undertiden kan vi ju kika på… Kontrollen till konsolen som jag anser vara min samlings kommande kronjuvel – Playstation 4 20th Anniversary Edition.

 

På samma sätt som vägen till mitt inköp av CUH-7116B, så börjar det även denna gång med en kontroll (med betäckning CUH-ZCT1E ) till enheten, istället för enheten själv. Men det också i linje med min filosofi kring samlandet - dessa åtråvärda dyrgripar ska inte bara bestå av konsolen och kontrollen, utan dubbla kontroller och helst (om jag själv får bestämma) tillhörande headset. Klart är det roligt att inkassera i princip allt på en gång, men då förtas lite av jaktens sötma. Så, nog med babbel, nu till dosan. Jag var införstådd i att (och trodde i ärlighetens namn att om jag skulle komma över en extra kontroll, så skulle den komma i detta utförande) en kontroll då skulle komma som den var; inslagen i lite emballage. Inte i tillhörande kartong. Dock motsatt till mina uppfattningar att sådana enbart fanns på amerikanska Ebay och där med prislappar som överstiger ett mindre lands BNP (cirka 1500-2000 kronor), snubblade jag över en aktion häromdagen på en med kartong.

 

Startpris på 300 kronor var nog för att lägga den i minneslistan och kvarten innan hammaren föll bänkade jag mig för vad jag trodde skulle bli en minst sagt intensiv slutlig budgivning. Men trevligt nog så krävdes det bara 15 kronor mer för att den skulle bli min och givet att det dessutom var fri frakt – måste jag nog konstatera att detta var det närmaste ”kap” jag kommit hittills. Att en kontroll som med låda (och i någorlunda samma skick) drar upp emot och ibland över 1000 kronor, hamnade hos mig för 315 kr (halva priset på en normal massproducerad Dualshock 4), är galet. Och detta då den mestadels ska användas till att vänta i en låda på resten av tillbehören. För som jag sa tidigare ”nu behöver jag bara maskinen också.” 

Trots att den är öppnad  känns det det mer komplett då den kom med sin originallåda.

Draperad i den första maskinens gråa rock och vars öga skimrar i dess karaktäristiska nyanser, kan jag inte vänta på att ställa upp den på display.  

Ser exakt ut som originalet. 

Det som skiljer den här (för den kom också som separat kontroll) från den som inkluderades tillsammans med konsolen, är prickarna på touchplattan. Frontbrickan på kontrollerna som kom packade med enheten pryddes av knapp-symbolerna. 

Såhär ska PS5:an se ut

Det är ingen hemlighet att jag, så fort den visades upp officiellt, var väldigt snabb med att totalt skjuta designen av Playstation 5 i sank. Klumpig, stor, amatörmässig är adjektiven som poppar upp på näthinnan varje gång jag ser en bild av den högteknologiska marshmallowen. Det är också därför som faktumet att den är slutsåld och säkerligen inte kommer att finnas tillgänglig för allmänt köp förrän sent våren nästa år inte alls bekommer mig. Not one bit, no sir. Det är under förutsättning att Sony inte magi-duk-avtäcker denna skapelse.

 

Hemmapulad av Reddit-användaren whattheefth är detta koncept inget annat än min våta dröm - Hur PS5:an skulle se ut i PS2-skrud. Jag älskar designen av Playstation 2 och kommer hålla den, i sin rektangulära enkelhet, som tidernas snyggaste konsol tills det att fan byter av. Så digga detta – mattsvart konsol. Snävt skurna kanter. Pianosvart mittskena. Ena sidan kryddad med min största svaghet med limiterade konsoler – dess unika nummer, mot PS2-blå bakgrund och symbol för förlagans föregångares 30-årsdag (som visserligen ligger runt 4 år in i framtiden, men what the hatthylla?). Ren erotik.

 

Sedan kontrollen – Samma nyanser, undantaget ljusdioden som angränsar touchplattan. Tänk er hur den, i en intensivt lila till blå toning, sensuellt slingar sig utmed kontrollens slanka kropp, redo att pulsera i takt med hjärtslagen. How’s that for Dualsense?

 

Att sedan lägga in samma slinga mellan kragarna på båda sidor om den polerade kurvan ner till loggan i botten, samt en ny variant av det snyggaste PS4-temat någonsin, omarbetat för att passa PS5:ans gränssnitt… Om allt detta blir verklighet. Om någon hos Sony inte bara ser, utan också omsätter denna mjukporr i hård, fysiskt kännbar erotik. Då kommer jag kasta mig över en förhandsbokning.

Playstation 3 ”TEST” - DECHA00A

Jag går mer eller mindre konstant och tänker (eller drömmer) om en samling bestående av samtlig utvecklingsutrustning som Sony använt under Playstations, i skrivande stund, kvartssekelslånga historia. Men då digitalt gröna papperslappar inte kommer i överflöd från månad till månad och då de få av dessa ej-menade-för-allmänheten-maskiner kostar en del när de besöker Ebay, står inte inköpen som spön i backen.

Det största och mest framträdande skvallret om att det är en test-enhet är just hinten från vilken den fått sitt inofficiella namn.

Men trots det så består internethistoriken till stor del av besök på sagda sida och sökningar i stil med ”Playstation debugging”, ”Sony debugging” och ”Playstation DTL”. Fönstershoppa är ju en så länge gratis och vem vet, plötsligt händer det (som Triss så friskt för sig med)? Så för ett tag sedan, då jag dräglade över ett gäng debug- (”test”)enheter, fick jag syn på en kandidat som, givet mina kriterier för en testmaskin, såg rätt lovande ut. Sagt och gjort; i torsdags hämtade jag, förväntansfull och hög på någon form av nördendorfin, ut den från postombudet.

Vad skiljer då denna från en normal Playstation 3? Utöver att, likt den japanska lanseringsmodellen CECHA001, besitta både grafikkrets och processor från föregångarens Emotion Engine (EE) (den europeiska har bara grafikkretsen), har den tyvärr inte värre hårdvara än den normala (till skillnad från Tool-enheten, som med sina 512 Mb är dubbelt bestyckad kontra Svensson-diton). Men viss skillnad finnes; den är regionsfri ur lådan, strippad på möjligheten att spela Bluray-filmer (detta då en av debug-inställningarna tillåter att du stänger av kopieringsskyddet för inspelning) och är kapabel till att spela upp samtliga format som Playstation-spel skeppats på (minus Vita-kort och UMD-diskar); PS1, PS2-CD (blå), DVD (silver), Dubbeldvd (guld) och, givetvis, PS3-spel. Sen tillkommer även det som är dess kall; möjligheten att köra osignerad kod i form av utvecklingsbyggen och tidiga versioner av spel innan dessa masterpatchats (det vill säga, går att köra på retail-konsoler). Så är du ute efter en allsmäktig maskin som kan tugga i sig i stort sett varje Playstation-spel från jordens alla hörn utan att bångstyrigt lägga armarna i kors och titta åt andra hållet, så är detta något av en kruka guld vid regnbågens slut.

Total tillfredsställelse är då maskinen är dekorerad med lappar och taggar.

Som namnet test antyder, så erbjuder denna en uppsjö av inställningar och parametrar för utvecklare att skruva på. Nu har jag inte gått igenom alla, men manipulering av hårddiskutrymme, byte av funktion för cirkel-knappen (för att tvinga exempelvis japanska spel att backa ur på sagda ring istället för X), möjligheten att fejka Playstation Plus-medlemskap, lyfta sparfilers koppling till användarkonton och andra testspecifika detaljer såsom dumpning av material, inställningar av onlinefunktionalitet och undantagshanterare (exception handler) är vad som bjuds. Men, då jag inte är en utvecklare kommer jag troligen inte ha så stor användning av dessa (och kommer jag över spel från en annan region kan jag kopiera dessa och spela på min ”befriade” Slim).

Utan det som dragit mig till just denna är dess historia. Jag vill inte ha nya, inplastade enheter som kommer kompletta i lådan och som aldrig använts. Inte alls, no sir. Utan använda, luggslitna maskiner som inte bara är tapetserade med lappar, utan som kanske även innehåller spår av dess förra ägare? Ett dokument som följer med köpet, en anekdot, eller rent utav… säg, en signatur på konsolen i fråga?

Anledningen till att dessa nu hittat ut utanför studios är för att de inte längre används. Men enligt denna sticker så drog den här fortfarande plogen så sent som i Juli 2015.

Och även fast det hade varit trevligt om den prytts av Rockstar North-loggan (då min PS2 testenhet kommer från Rockstar och då jag sett DECHA00A-enheter från detta heliga helgongäng), är denna tyvärr inte lika ball. Men den kommer från en tillverkare och har både en tagg OCH filer kvar på hårddisken. Sistnämnda är nog det mest åtråvärda bland samlare av dessa; att hitta ett testkitt innehållandes tidiga byggen av spel, utvecklingsmaterial eller till och med en prototyp av ett spel som, av någon anledning, aldrig släpptes, är den våtaste av drömmar.

Denna "Debugging Station" (som de egentligen heter) är numer property of me. Det här klistermärket är halva anledningen till att det blev just denna maskin och väger upp för minst hälften av prislappen.

Min maskin har två spel installerade. Men det är varken Half-Life 3 eller Eight Days, utan två tillsynes helt vanliga byggen av F1 2014 och GRID Autosport. Det kan (och är något jag hoppas på) vara debug-varianter av i princip helt färdigställda spel. Om man ser till datumet då F1 2014 installerades (17/9, mer än en månad innan det släpptes), tror jag att det kan röra sig om ett testbuild strax innan release och kanske, bara kanske, har en debug-meny någonstans. Utöver det finns även användarprofiler från utvecklarna kvar, men inga sparfiler eller liknande. Och för den skarptänkte, vilken är utvecklaren av ovan nämnda lir? Just det, Codemasters. Denna enhet var en gång i tiden ”property of Codemasters Software” (fun fact; innan jag fick tag på min Rockstar PS2:a tittade jag på en med samma asset-tag).

Sida vid sida med sitt retail-syskon är de rätt söta tillsammans. Känns fortfarande lite overkligt att jag äntligen har en testenhet av den första varianten av PS3 (dessa enheter är för övrigt 12 år gamla). Och fungerar fortfarande.

Med allt detta babbel avklarat har jag alltså utökat min samling med en lite mer åtråvärd pjäs. Nu saknas bara referensverktyget DECR-1400A så kan jag börja anse mig klar med PS3-samlingen (är inte intresserad av testvarianten på 40 GB-diton DECH-J00A eller så överdrivet i Slim-upplagorna).